lördag 4 september 2010

Tillbaka i stan

Mattias, Vallgatan
Jag gillar förstås den säkra – för att inte säga självsäkra – färgskalan, kontrasterad av halsduk och skor.








































John, Vallgatan

För ovanlighetens skull tog jag bilden först och frågade sedan. John pratade engelska i mobilen, så jag sa på samma språk till honom som jag brukar säga på svenska:

– Hello, I'm taking pictures of men with style, and I think you've got style.

– Oho! My wife wouldn't agree on that!

– Well, what kind of a wife is that?

Han tyckte det var ok att jag använde bilden.

En oklanderlig, svart kostym, rebelliskt kommenterad av en gul slips med svarta prickar till blå- och vitrandig skjorta med vit krage. Med oemotsäglig auktoritet.




















































Elias, Valand

Den som rör sig i Göteborgs innerstad känner kanske igen Elias i svarta byxor och svart rock med ärmarna uppvikta så skjortmanschetterna syns ordentligt. En distinkt kravatt och matchande näsduk i bröstfickan hör nog alltid till.

Jag gillar hans absoluta konsekvens och hans milda, lätt gravitetiska, personliga framtoning.












































Sven(?), Magasinsgatan

En personlig stil kan förstås ha någon gemensam nämnare med andras. Sven(?)s stil är personlig, samtidigt som (jag tror att!) den uttrycker tillhörighet.

Jag glömde anteckna hans namn, därför ”(?)”.











































För övrigt gick jag till NK på lördagseftermiddagen. De skulle ha modevisning och jag fick för mig att jag skulle plåta lite där. Jag kände att det kanske var något fel med det, men jag visste inte vad det var.

Det var inte kanske fel. Det var fel.

Jag hade inte tänkt på att där handlade det inte om män med stil utan om något helt annat. Jag bryr mig inte om att definiera vad, Inte på annat sätt än att stil kommer inifrån – och kan visserligen uttryckas med mode – men mode kommer utifrån: någon eller något skapar mode för andra. Så från NK:s modevisning blev det inga bilder. Den var ointressant ur stilbilders synvinkel.

Kanaljen – tidlös stil



Bengt i dagens enda helsvarta kostym på Kanaljen-träffen, Lars Gårdhagen, Kanaljen, i naturfärgad – med svart väst – och Peter med enda helvita kostymen.





































Kanaljen är Lars Gårdhagens idé och projekt som han driver  i Söderköping tillsammans med sin hustru Charlotte: Egenproducerade linnekostymer och linneskjortor, kombinerade med hattar, skor, och accessoarer från några av världens främsta hantverksföretag. Både formgivning och produktion har rötter i förra sekelskiftets herrskrädderi – och fåfänga. Som undertoner ligger en samklang av stil, humor och esprit.

– Det är ett tidlöst mode, säger Lars. – Kläder från 1700-talet kan vi inte bära idag utan att vara utklädda, men kostymer från början av 1900-talet har stil som fortfarande håller och står fram.

– Idén hade jag haft ganska länge, berättar Lars. – Det som gjorde att jag började arbeta på den var att vi skulle gifta oss, Charlotte och jag, i slutet av nittiotalet. Lagom till bröllopet kunde jag sätta på mig en linnekostym som jag arbetat fram mest på egen hand.

Då hade Lars gedigen erfarenhet från Linnehuset i Stockholm, med import av linnetyger och produktion av både inredningstextilier och och dammode i linne. Till Villa Linnea – anno 1909 – i Söderköping flyttade paret Gårdhagen 2004. Tre år senare stod en butiksbyggnad klar, med trappa från Göta Kanal.


Kläderna

– Idag har Kanaljen två kostymmodeller. Den ena, där förlagan från 1901 tillhörde Skagenmålaren Christian Krohg, är dubbelknäppt; den andra är enkelknäppt och efter ett mönster som Paul U Bergström använde 1904. Båda med väst, förstås. Bland de historiska modellerna har vi också en safariskjorta efter mönster från 1912.


Peter utsågs informellt till dagens stiligaste i sin helvita kostym och Optimo-hatt vid kanaljernas årliga träff. Skjorta, slips, glasögon och inte minst skägg och mustasch bidrog starkt till utmärkelsen.





































–  Men att ta de gamla mönstren rätt av hade gjort kläderna för tighta. Vi har helt enkelt blivit större sedan början på 1900-talet. Därför har jag modifierat mönstren något så att den tidens modeller ska passa nutidens kroppar. För hundra år sedan var kläderna skräddade. Hos oss är det fråga om konfektion, som ställer andra krav.

På klädsidan har Kanaljen också andra traditionella linnekläder för män: Uddakavajer och -jackor, byxor och en mängd skjortmodeller – i vitt och en massa färger – bland annat den klassiska Havana-skjortan. Stilenliga kravatter, hängslen, bälten, ärmhållare och strumpeband kompletterar sortimentet.

Alla kläder producerar Lars Gårdhagen själv. Han designar tyger och modeller och producerar skjorttygerna i Vitryssland, kostymtygerna på Klässbols Linneväveri och syr upp alltihop i Estland.

– Att allt är konfektionssytt gör att priserna inte ligger högre än för annan konfektion av motsvarande kvalitet i handeln.


Hattarna

Hattarna importerar Lars från Ecuador. Hans entusiasm och fascination inför hantverket är inte att ta miste på:

– Jag var där, av en helt annan anledning, och köpte mig en hatt. Jag hade tidigare sålt hattar på Linnehuset, så jag visste lite om kvaliteter. Här kom jag dit jag alltid vill komma med det jag gör – till källan.


Den här hatten ska bara färdigställas runt kanterna. Vävaren står framåtlutad med bröstet mot klossen ovanpå hatten.




































Med uppenbar kunskap berättar Lars om hur en hatt kan ta från en-två dagar och upp till ett år för en hattmakare att få färdig. Kvaliteten bestäms av antal knutar per tum, som mäts på tre punkter runt hatten, och av vävningens och färgens visuella jämnhet.

– Idag finns bara sex vävare kvar som klarar de högsta kvaliteterna, säger Lars. Den allra finaste betalas med 25.000 dollar i USA – för en enda hatt.

I sitt eget sortiment har Lars dock hattar också för betydligt mänskligare priser.

– Det har blivit mer och mer hattar på sistone. Jag arbetar också som grossist mot butiker i Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Malmö och hoppas växa mot konfektionssidan.


Skorna

De skor Kanaljen säljer är inte fy skam de heller. Fem egna modeller, sydda av Crocket & Jones i England, grundat 1879. Dessutom finns i sortimentet två av C&J:s basmodeller – tvåfärgade och vita – just för linnekostymer.


Lars Gårdhagen i sin – till sortimentet innehållsrika och till ytan minimala – butik Kanaljen.





































Skorna tillverkas för hand av läder med absolut högsta kvalitet. Till skillnad från vanliga skor sys ovanlädret fast mot bindsulan istället för att limmas. Alla detaljer på skon är sydda och gör dem till de få som verkligen förtjänar epitetet randsydda. Kvaliteten på ovanlädret och sulan gör skorna mycket hållbara, samtidigt som lästerna och modellerna gör dem fotriktiga och bekväma.  

– Jag vill ta fram det bästa, säger Lars.


Kanaljerna

Inte bara i Söderköping har Kanaljen blivit något av en social institution. Varje år samlas de som vill en sensommarlördag och har bara trevligt.


Leif och Rein, med var sin stil.



































I år mötte dryga dussinet kanaljer upp i linnekostym i Kanaljens och Villa Linneas trädgård, den 28 augusti. Flera Söderköpingsbor, men vi kom också från bland annat Stockholm, Göteborg och Helsingborg.


Yngve, krögare, karl för sin hatt – och Christian Krohg(!)-kostym.





































Efter mottagning med champagne på förmiddagen åkte sällskapet ut till St Annagården för en superb sillunch som varade till sena eftermiddagen; ett illustert sällskap, där åtminstone hälften var benådade historieberättare. Dagen avslutades med grillfest i Villa Linneas trädgård.


Thomas i kretsen av andra glada kanaljer efter långlunch i solen på St Annagården.




































Det fina för oss långväga var att vi dessutom inkvarterades i Villa Linneas Bed & Breakfast. En mycket god anledning att besöka Söderköping även om man inte har ärende till Kanaljen. Men kombinationen är perfekt.

Tack, Lars och Charlotte!


Villa Linnea precis vid kanten av Göta Kanal. Den lilla byggnaden till vänster är Kanaljen, en guldgruva för män som uppskattar tidlöst, historiskt mode.


fredag 27 augusti 2010

Linne, svart, vitt, kostym

Lennart, Kanaltorget


Kostymen är sydd i linne efter ett mönster från 1904. Lennart köpte den hos Kanaljen i Söderköping som har specialiserat sig på herrkläder och accessoarer från strax efter förra sekelskiftet.

Jag blev inbjuden till Kanaljens årliga kundträff, lördag 28 augusti. Det ska bli kul att se alla herrarna iförda sina stiliga linnekostymer och obligatoriska panamahattar. Hatt äger jag, men ännu ingen Kanaljekostym. Det får bli den lilla svarta från H&M, så länge.

Jag tar förstås med kameran, så det kan bli lite mer bilder vad det lider.



Klassiskt hög linning för att inte skjortan ska synas mellan väst och byxa.



Baksidan är inte sämre, med reglerbara sleifar på både byxa och väst.




Marcus, Grönsakstorget

Här pratar vi stil – i svart på svart. En tunn, lite blank, genomskinlig skjorta över matta leggings med blanka knän. Svarta lackskor bär upp det hela, glasögonen toppar. Notera ugglan!




Alberto, Viktoriapassagen

Här pratar vi stil – i vitt på vitt. Helt genomfört med ett par, tre mjuka kontraster: väskan, scarfen, kepsen.




Anders, Fredsgatan


Oklanderlig cityman. Tack för den rosa slipsen!


måndag 9 augusti 2010

Män med stil

Ok, jag är amatör både på att fotografera och att bedöma stil. En viss valhänthet får du tåla.
Det är ett kvartssekel sedan jag fotograferade yrkesmässigt och då under helt andra och mer kontrollerade förhållanden än för den här bloggen. Här går jag på folk direkt på gatan i Göteborg, ett stressmoment både för mig och den jag går på. 

Jag har alltid varit intresserad av stil, kvinnors som mäns, men någon djupare estetisk kunskap eller bildning har jag inte. Mina val av motiv styrs helt av min egen subjektiva uppfattning. Jag plåtar det jag tycker är stil, helt enkelt. 

I stilbilder har jag koncentrerat mig på män. Namnet stilbilder säger precis vad det handlar om. Också männen uttrycker något med sin stil, något som inte nödvändigtvis har med mode att göra. De som jag fotograferar är subjekt i mina ögon. 


Jag försöker lyssna med ögonen till vad de säger. 


Magnus





Petri, Kapellplatsen
Blåkläders svarta snickarkilt, avfärgad och rödfärgad.



Mikael, Södra Larmgatan
Fick ihop de rätta blå nyanserna från olika håll. ”Mikael med 'k' har också med stil att göra”.



Leo, Järntorget
Helt klart på g.




Joel, Värmlandsgatan
Ett modellämne.



Martin, Fredsgatan
Naturligt med kilt för en Glasgow-ättling.



Sven-Åke, Kungsgatan
Semester.



Åke, Kungsgatan
Självklar.



Norberto, Kungsportsplatsen
Blått och svart.



Lennart, Södra Larmgatan
Gult och svart.




Adam, Korsgatan
Rött och svart. Kolla skalmen på glasögonen.